onsdag 31 mars 22:36
Satt och tittade på mina gamla bloggar, jag måste ha varit svårt sjuk ett tag där, nästan läskigt att läsa!!!!
Jag läste också om någon gång när jag satt och filosofera. Att jag hade så bra vänner jag kunde få, jag var egentligen inte olycklig, men när jag satt själv hemma så var det som ett tomt svart hål fanns inom mig. Jag frågade då mig själv om jag skulle fylla ut hålet, alltså hitta det jag söker, skulle jag då förlora det jag hade eller skulle jag fortfarande vara den person som jag var. Det kan lätt bli så att om man hittar det man saknar har man svårt att släppa det, man kan nästan bli besatt av tanken att behålla det.
Det här tror jag handlar i slutändan om hur många fötter man själv har på jorden. Om jag någonsin skulle bli besatt av en tanke som gör att jag stöter bort mina vänner, rättelse: stöter bort det bästa jag har, vilket jag aldrig skulle tillåta mig själv, ge mig en rejäl bitchslap så jag får tillbaka alla mina fötter igen tillbaka till jorden.
Jag har själv varit med om att en vän hittade på det hon sökte, vilket var i det här fallet hennes själsfrände (just nu och hoppas länge till), hon blev helt tokig och värdesatte honom över allt annat. Vilket jag givetvis förstår, men efter ett tag är det inte lika roligt att alltid få nej till svar när man frågar om hon vill hänga med osv. man vill inte heller bara veta vad ens kille tänker och se sina vänner gå utanför sin lilla bubbla. Livet blir så mycket roligare om man behåller det man har och tillsätter ännu en sak. Om nu denna kille försvinner ur ens liv, vad har man då kvar?
Vill tillägga: Jag känner mig hel och skulle inte vilja byta ut det jag har nu mot något annat!